Bergsprängning banar väg för modern infrastruktur
Det är lätt att tankarna förs till skräniga tonåringar på stranden när man hör ordet “bergsprängare”. Det tycks alltid finnas ett gäng finniga ungdomar med en stor högtalare som låter alla inom de närmsta 200 meterna lyssna på housemusik i högt tempo eller rapmusik där man inte kan urskilja ett enda ord. Vare sig man vill det eller inte. Men en sådan definition av “bergsprängare” är alldeles för snäv. Det kan betyda någonting helt annat också.
En bergsprängare skulle också kunna vara en person som jobbar med att spränga berg. Ja, inte så som amerikanerna gjorde över Tora Bora-bergen i Afghanistan. En annan typ av bergsprängning. En mer organiserad sådan som inte går ut på att förstöra, utan snarare att skapa nya möjligheter. Till exempel för infrastruktur. Så att livet kan fortgå och utvecklas. Bergsprängning behöver alltså inte vara någonting avskräckande, som i strandexempelet ovan. Tvärtom, faktiskt.
Går inte att flytta berg
Ett land som Sverige är ganska bergigt. Speciellt i de norra delarna. Du behöver faktiskt inte åka längre upp än till Stockholm för att stöta på lite mindre berg. Åtminstone sådana som kan behöva sprängas bort för att göra utrymme för allt annat viktigt som behövs i samhället. Som vägar. Så att man kan transportera saker genom berg istället för att ta långa omvägar runt om. Det kanske inte går att flytta på ett berg, men man kan åtminstone spränga dem.
Nu kanske du blir rädd att berget rasar när man börjar spränga i dem. Det behöver du inte vara. Du har säkert varit med om att åka genom en tunnel av något slag när du kört bil. En sådan tunnel är ett resultat av en lyckad bergsprängning. Berget står intakt. Med det lilla undantaget att det går en tunnel rakt igenom. Ett bra exempel på lyckad kombination av bergsprängning och infrastruktur.
